Agiofarango, Kreta: den heliga ravinen |
 |
En båttur till Agiofarango, Kreta: den heliga ravinen Kaptenen och besättningen höll på med de sista detaljerna när någon kom ihåg att det inte fanns någon is i båten, inte heller tillräckligt medl öl. En frivillig anmälde sig och han rusade iväg för att inhandla allt det som behövdes. Han var snart tillbaka med en bag full med is, ett dussin öl och lite andra förfriskningar. Kaptenen beslöt att allt var klart och att vi skulle gå ombord och ge oss av. Fem minuter senare såg vi den lilla hamnen bli mindre och mindre. Turen till Agiofarango hade just påbörjats.
Kokkinos Pyrgos (som betyder Röda Tornet) är ett jordbruksomåde med massor av växthus och där man producerar många slags grönsaker, mest tomater och gurka. En stor kvantitet därav exporteras till Tyskland och andra västeuropeiska länder. Det är inte något turistområde, men det finns några tavernor och några små hotell. Stranden i Kokkinos Pyrgos består av en lång sandstrand och som sträcker sig hela vägen till Kalamaki och kommos. Stranden är boplats för havssköldpaddan Caretta - Caretta och en plats där många flyttfåglar vilar under sin resa mellan Afrika och Europa. Turistorterna Agia Galini i väster och Matala i söder ligger nära liksom det arkeologiska området vid det minoiska palatset Festos och det etnologiska museet i Vori. Agiofarango är en kort ravin söder om Matala och väster om staden Kaloi Limenes. Namnet kommer från Agio (som betyder helig) och Farango (som betyder ravin). Den kallades så därför att här bodde många eremiter under tidigare århundraden. Under den turkiska ockupationen var Agiofarango en avlägsen plats, idealiskt anpassad för människor som ostört ville dyrka Gud. Det har berättats att 300 eremiter bodde här under strikta regler (strikt diet och utan socialt liv). Legenden säger, att förutom en gång om året när de möttes i en stor grotta ("abbotens grotta"), ledve dessa eremiter ensamma och isolerade från varandra. Detta årliga möte var deras enda möjlighet till att umgås och få reda på vem som dött sedan föregående år.
Det finns ytterligare en, mer sydlig, strand vid Vathi. Det är en avlägsen vik med en ingång så smal att viken ser ut som en sjö. Vägen till Vathy är ett grusspår, inte lätt att köra på och det är flera km efter Odigitriaklostret. Det är ett litet äventyr att ta sig dit och det finns inga faciliteter för turister, bara ett litet kafé.
Cirka tjugo minuter efter Matala närmar vi oss Cape Lithino med sin gula fyr. Utsikten och sensationen av att vara på Kretas sydligaste punkt är imponerade och vi ser på den branta sydliga kusten med bävan.
Lithino betyder "gjord av sten" och det är verkligen på det viset; inga mer steniga stränder som sluttar ned mot havet. Från och med nu förändras landskapet till stora steniga väggar som stiger ur det blå havet upp till 1000 -1200 fot ovan vattenytan.
Den högsta punkten i Cape Lithinoområdet är Mt Kefali. Den är 395 m hög och dess södra sida består av en stor klippa nästan vertikal ned till vattenytan. Det är lite skrämmande att vara däruppe och försiktigt närma sig kanten för att titta utöver den, medan stora gamar flyger i cirklar ovanför ditt huvud. Rester från tyska arméns förvar från Andra världskriget kan fortfarande ses. Utsikten är otrolig; den visar en vinkel på 270 grader från Lentas till Agia Galini. Det har funnits många tillfällen då jag varit avundsjuk på de soldater som vaknat här och det första som mött dem på morgonen är den här utsikten..
Båten fortsätter österut och vi ser stranden vid Martsaloravinen följt av Agiofarangostranden. Några i gruppen har aldrig varit här tidigare och de ser sig omkring och beundrar det kristallklara vattnet och stenväggarna som omger stranden av småsten.
Kolen, som vi har med, visar sig inte vara tillräckligt torr, utan vi tvingas samla ihop några torra grenar. Vi gör så och efter en stund är elden klar och biffarna grillas sakta. Några bestämmer sig för att ta ett bad, men en vän och jag tror att vattnet förmodligen inte är tillräckligt varmt för oss och beslutar att ta en kort promenad in i ravinen. Vi styr kosan mot Agios Antonios kyrka, ett gammalt kapell 5 minuter från stranden. Det är alltid fint att vara inne i kyrkan och se solljuset lysa in genom de små fönstren i taket.
Nyfikenhet må ha dödat katten men manade oss också till att vandra omkring och upptäcka nya platser att fotografera. Då vi trodde att vi hade mer tid före lunchen skulle bli klar, gick vi längre och klättrade uppför den knappast synliga stigen på östra sidan av ravinen. 15 minuter senare står vi en på klippa och beundrar utsikten över stranden och ravinen under oss. Resultatet är dessa 2 fina foton.
Vi gav oss iväg tillbaka och så snart vi var nere på stranden var doften av grillade biffar tillräckligt stark för att visa vägen och öka takten. Mmm. kocken får våra varma gratulationer och vi njuter av varje tugga av det goda grisköttet tillsammans med en kall öl. Efter lunchen ligger hela gruppen på stranden utan att göra någonting annat än att njuta av platsens lugn och det avkopplande ljudet från havets vågor. Efter 1 timme i detta "nirvanatillstånd" ger kaptenen signal för vår avfärd. Det kommer några högljudda klagomål men snart samlar vi ihop allt skräp och går mot den vita båten. Nittio minuter senare styr vi in i hamnen i Kokkino Pyrgos och tackar kaptenen för en fin tur.
Behöver jag säga att vi har redan planerat för nästa tur?
|
 Kreta Hotels  Kreta Car Rental  Kreta Real Estate  Activities  Bars & Restaurants  TAXI, Services & Products |
Det
var den 1 maj. En varm men molnig dag. Båtturen hade arrangerats för flera
dagar sedan och kl 8:30 var alla vid Kokkino Pyrgos fiskevarv och väntade
på kaptenens signal. 
Kokkinos
Pyrgos en liten by 2 km (1,2 miles) väster om Tymbaki på Messaraslätten,
söder om Heraklion. Vår båt "Kapetan Manolis" är en 45 fots Medelhavsfiskebåt
i trä, vilken ofta användes som charterbåt av dess kapten Nikos Tsagarakis,
ägare till hotellet "Little Inn" i Kokkinos Pyrgos.
Det finns flera sätt att ta sig dit antingen med båt eller med bil.
Du kan ta båt från Kaloi Limenes eller Kokkinos Pyrgos eller köra till
den traditionella byn 
Låt oss återvända till vår tur. Havet var lugnt
och turen fin. Snart kunde vi se staden Matala i öster och 
En stege används för att komma av båten. Lite uppmärksamhet är nödvändig
eftersom den inte ser så stabil ut men strax är vi i säkerhet på stranden
och söker efter en fin skuggig plats att tillbringa dagen på. Vi flyttar
till strandens västra sida precis under en klippa som ser skrämmande ut
eftersom den är alldeles ovanför våra huvud. Några skämt, om att den kan
falla över oss, förekommer men strax beslutar vi, att eftersom framtiden
är oförutsägbar, kan vi lika gärna sluta att oroa oss för klippan och
tänder en fin brasa till vår barbeque.
 |
 Custom Search
|
 |